ajja nu har jag med skaffat blogg :P veti fan varför men måste följa tränden xD haha eller nått veti fean

men ajja kan ladda upp en text hur jag känner om mig....

Den där gången du står där och tänker vad händer, När det känns som du har hoppat och ser på så länge du faller mot den mjuka marken där du tror du är säker.
När du känner handen krossas mot alla väggar och alla Murar när du har så mycket så det finns inget annat att göra en att slå så du får ont i stället för den andra ska känna det även om det var dens fel.
När man vill baka tillbaka och göra om allt det man har gjort som har gott så jävla fel så du vet inte vem du är längre och inte vet vad du känner.
När man har såna problem att prata om sina känslor för nån även sin älskade eller familj kan aldrig uttrycka sig på rätt sätt finns inga ord för det du känner och du inte vet hur det känns förhehe du är helt inlåst om dina känslor och du lägger på mer och du vill inte släppa dina murar och vill inte gråta du håller inne det och du vet att det är fel men du gör det bara för att göra så att du känner dig säker i din värd, och du till slut brister det och du mår skit och du vill inte visa det för nån för då känner du dig osäker på dig själv.
Du kan inte älska nån du tar inte in det för att du har redan gjort det och det blir för mycket för din känslomur du kan inte släppa in mer folk i din närhet du vågar inte börja älska nån igen för du är rädd att det ska försvinna och bli rädsla, ångest och ilska eller besvikelse du önskar att du bara kan glömma allt det andra och kunna känna dig älskad av nån annan och älska dig själv, att allt det andra är borta så du vet hur du mår på riktigt du vill att det ska hända men du är ändå för rädd att släppa ner kriget inom dig.

 

Man vill bara ge upp och det är då du låser in dig i en låssas värd och är nån annan.
Och hoppas på att det ska lösa sig med tiden, det är fan inte att tiden läker alla sår tiden gör det bara mer smärt samt för en själv, man vill tro på det men det är bara skit prat men du forsätter tro på det.
Detta såret blir bara större med tiden desto längre du håller på det sämmre mår det för du belastar det änu mer du vet inte vart du ska dumpa det så du behåller det för att beskydda alla andra för man vill inte skada någon annan man tror bara att dom håller med och dom säger jag fattar hur du mår men ingen fan fattar, sitter där och nickar dom säger att man ska träffa nån jävla docktor som tror att dom vet fast dom fattar nada man känner inte dom hur fan ska man må bra av nån jävla buktalande docka.
Man hoppas bara på den tiden som ska läka det,
Och alla hoppas på det vackra slutet att man gifter sig och skaffar barn,hus,bil allt den skiten som ska fylla upp en med pengar glädje, men forfarande är det där inom dig.
Man är glad för stunden så tänker man hur mår jag i entligen man det blir som ett eko i sig själv man får alldrig nått svar ingen svarar man börjar skrika efter svaret men det ända man får till baka är frågan "HUR MÅR DU HUR FAN MÅR DU" man undrar om man kommer få svaret nån gång.
Man vill inte ha detta man vill ha ett liv tillbaka så man vet vad känslor är !





= too fast to live, too young to die =

Peace