Nu sitter vi i samma snö driva som alltid sätter oss i och vet inte vilken väg man ska ta, den vägen man kom ifrån eller den vägen som leder frammåt, orkar inte ta all bullshit värden har att bjuda på vill bara se ett slut iallt,
det är nästan som vi inte ser handen när vi håller uppe den framför ögonen hur hårt vi vill en se dom själv klara sakerna kan vi ändå inte se dom, kanske det som kallas mystiken bakom livet ? vem vet igentligen finns inga riktiga svar och ända man kan säga ajajaj det gör vi fan inte igen sen kmr gropen så är du tillbaka och det står typ Game Over i pannan på dig så det är bara att inse att det är börja om eller ge upp igen.
ett liv slutar och ett som kan börja synd att man inte kan få en karta för livet orkar inte gå cirklar och i cirklar.
men det jobbigaste är när man inser att man gått samma cirkel igen att man vet inte hur blind man har varit för du såg ju samma saker igen hända men du tänkte inte på det för stunden innan väg skälet kom igen
så vad gör vi när vi sitter i snö drivan tar en till cigg och väntar på ett rätt svar av nån som går för bi eller stänger man jackan och går ?



Peace.
Over And Out.

vet inte hur jag känner längre tappat mkt dissat mkt gömt mig,
men nu har minnena hittat mig igen och känslorna.
det isar i hela min kropp vill inte må så här gråten i halsen och blir bara slå sönder händerna
det är nått som saknas i mitt liv och jag kan inte sätta fingret på det men jag vill fånga det
i mina händer, men det är som en fjäril så fort du fångar det med händerna så kmr den dö för den inte kan flyga
fritt i luften och dansa för en längre.
önskar att det finns en lösning till allt med det känns så långt ifrån vill bara se ett litet ljus i tunneln så
jag vet att det finns nått där.
det är sånna här stunder man ta fram kniven och trycka den i bröstkorgen och se om man har hjärtat kvar efter
allt som har hänt,
känns som man har delat sitt hjärta i så många delar att man inte vet om det finns en smula av det kvar.

gamla och nya minnen rivs upp känns så jävla mig så jävla ensam helt plötsligt alla man kände,
alla man tyckte så mkt om mkt av det är borta med vinden vart försvann allt ?
allt var så himla lätt nyss kännes det som bara man fick gå tillbaka fixa några fel steg
så tänker man nu ska jag inte göra mer fel steg i livet men hokuspokus så har du gjort det igen.
varför lär vi oss aldrig ?

Citerar : I'm ashamed, not to blame
don't wanna think about it
Who I am, what I've done
How do I carry on?
Wanna change, turn the page
don't wanna think about it
How do I undo what's done?
Undo what's done!"

känns som nån sitter i min huvud och skrattar hysteriskt åt mig och bara skakar på huvet.
jag är så förvirrad vad folk vill har ingen aning längre, jag har tappat gräppet på värklighet och låssas flumm.
allt känns mer undligt veti fan kanske är lite panik och saker som känns i hjärtat men men.
försöker dränka den lilla subben som skrattar åt mig med musik, orkar inte blir förbannad 24/7 sen lessen sen nått annat
och sen poff kmr det upp nån random minne och får mig på ännu konstigare humör,
sen sms som kmr och går och får en att tänka vet ska man. orkar fan inte vill bara trycka in hjärnan i en tvätt machin och bara säga clear.
känns sämt att må så här alla möjliga tanke banor går ihuvet som ett barn i en leksaks affär vad han/hon ska titta på först Vänster eller höger.
när jag säger vänster säger hjärnan höger livet börjar mer och mer lika ett retro spel och ett skratt som går om och om igen som en lp skiva
som har fastnat, men ändå når man inte det för att stänga av det, nje nu blir det fan Musik tills jag dör försöka dra ut den lilla filuren.


Peace
Over and out

Ingen vet det riktiga svaret på livet,
dom flästa säger meningen med livet är barn/familj/hus/jobb m.m. många olika finns sånna som vill bara freelanca livet.
men jag vet ej känns som man gör det alla andra vill för en, man lever inte riktigt sitt egna.
vissa kvällar mår man så piss så det kryper i armarna att man ska skada sig bara krossa händerna eller bryta nått eller Skära sig " emo stämpeln "
vilket som många har gått igenom i livet och folk som har inte gått igenom den psyiska smärtarn på den nevon säger bara emojävel bara för man skär sig,
måga fattar inte att fysisk smärta är lättare att ta än psy smärta. veti fan, folk får la kalla mig emo efter mina texter om dom vill sätta en stämpel,
go ahead make my day  varit med om värre saker än det, inte bara för att " om min katt hade dött att man skär sig " fattar inte varför folk skämtar om det!
det är så att 4 av 10 skär sig av riktiga problem eller skadar sig på andra sätt.
ofc man vill ingen ska må kasst och skada sig själv men veti fan man ska inte hålla det inne som jag har gjort för du blir feg, vågar inte säga saker
om dig själv m.m.

önskar bara alla tångsinta jävlar kunde gå och dränka sig.
nu sitter man med flaskan och hoppas på en annan dag ska bli ljusare men mer av jävulens läkarmedsin  blir det mörkare än förrut,
sen sitter du där i din ensamhet och tänker tillbaka på allt ont och gott får det ett gott skratt när du kmr ihåg en kanon fylla när ni söp så hårt
att flaskorna gick sönder, men plötsligt kmr det ett annat som tar över det som ett svart hål och dom onda minnerna gör så du fäller en tår.
tår för lycka eller  tår för en tår,

---

Ajja ännu en dag i fredriks huvud

peace
over and out <3

Ny text typ

Vem ska man tro på när en älskade går bakom ryggen på en... när folk lovar att ljuga för en, vem ska man lita på då,
när halva värden står och skrattar åt en med jävulen som suport.
när viden är så kall så hjärtat fryser till is och inte vill se nån ingen var vänder man sig då ? När det finns inte en ända person att man kan lita på,
när nästa gång man litar på nån och blir lurad igen, det händer hela tiden när polarna går och gifter sig med ett gift och skiter helt plötsligt i en.
Jag kan inte se vart denna vägen slutar men kan säga att det kmr inte vara långt kvar till nästa kurva...
jag önskar att man kunnde bara see igenom människor, utan att gilla dom eller hata dom se dom bara som nått suddigt och inte viktigt för en tills dom har bevisat det..
när den enda personen du litar på är dig själv, den kmr alltid finnas där, men en själv kan inte trösta en eller hjälpa en psyist.
till slut vill du bara springa in i en vägg och skalla den så hårt att du dör eller så vill man bara döda nån så man åker in och blir inlåst och aldrig kan se när en dag slutar och börjar...

I'd rather hate you
For everything you are
Than ever love you
For something you are not

I'd rather you hate me
For everything I am
Than have you love me
For something that I cant
----------------------------------
aa en ny dag för fredrik xD
är hos Walter och Franne än as gött ^^ soft.
dock kan inte sova om nätterna jätte bra...tänker för mkt och får cp ryck panikattacker om nätterna suger lite.
men vad hade livet varit utan allt ont ? hade man vetat vad gott var då?
många tankar går om gud är nått som ska vara lycka eller om "gud" är turen i livet eller vad "gud" än nu är.
men men trots alla fel i livet man har gjort, sne steg m.m. så står man upp och vissa glömmer av skuldkännslorna andra lever med det.
som ett minne hatar minnen men älskar dom hatade minnena med på ett sätt för det är dom som bygger upp en till den "starka personen som man är "  eller har visat att gör inte detta mistaget 2ggr men ändå gör man vissa ändå tills man har gjort dom så många ggr så man vågar knappt göra nått men men försöka övervinna det med bättre saker :)
önskar allt bara ordna sig till slut man hittar allt man söker men sen kmr frågan om man gör det vad gör man då ? ger upp och lägger hjärnan på soffan med en chips påse?

haha sorry för min otroliga flummiga inlägg men det är det som surrar runt just nu.

----------------------------
iam standing with wide opened eyes Still i see the same world that is Falling apart


(c) madaline jordecive 2006

Kommer du ihåg när det känns som ditt hjärta ligger i en snödriva längs vägen och sen kommer det nån och trampar på det med ett par 15 håls kängor, och alla lögner som har slängts blir giftet som du andas in du försöker bara få ren syre men finns knappt känns det som.
och ditt hjärta ligger kvar och folk forsätter att trampa på det som att det vore en dörr matta.
när du är så säker på att du vill dö så du tittar på en ljus punkt i rummet och hoppas på att det ljuset ska bara suddas ut och man ser det inte till slut och allt blir svart, samtidigt som detta känner du att det blir tyngre att andas och hjärtat slår otroligt svagt för du är så tung av alla onda tankar i huvudet.
just då behöver du hjälp som mest men det är inte säkert att du får den.
jag vet ej vad jag är rädd för längre ensamheten är det nog, men när man är så van vid tanken på döden så är du inte rädd för den till slut,
och döden är det vissa är räddast för. Vad gör man då ?

Som sakt detta är en gammal text :)




"tagen bild från nån sida"

jag önskar att minnena läkte lika fort som ett kött sår.
jag önskar att minnena ska försvinna och sluta göra så ont.
jag önskar att minnena ska stanna så jag vet var smärta är.
jag önskar att en dag tar allt slut och allt försvinner.
jag önskar att en dag att jag får ta en del av det riktiga livet.
jag önskar att den dagen när ljuset slocknar att jag har minnena kvar.

vi alla vill ha minnena för att vara den man är men ändå försöker man,
för tränga dom, till slut har du för trängt allt som nånsin har visat dig mänsklighet
och vem du själv är



Peace Out

ajja nu har jag med skaffat blogg :P veti fan varför men måste följa tränden xD haha eller nått veti fean

men ajja kan ladda upp en text hur jag känner om mig....

Den där gången du står där och tänker vad händer, När det känns som du har hoppat och ser på så länge du faller mot den mjuka marken där du tror du är säker.
När du känner handen krossas mot alla väggar och alla Murar när du har så mycket så det finns inget annat att göra en att slå så du får ont i stället för den andra ska känna det även om det var dens fel.
När man vill baka tillbaka och göra om allt det man har gjort som har gott så jävla fel så du vet inte vem du är längre och inte vet vad du känner.
När man har såna problem att prata om sina känslor för nån även sin älskade eller familj kan aldrig uttrycka sig på rätt sätt finns inga ord för det du känner och du inte vet hur det känns förhehe du är helt inlåst om dina känslor och du lägger på mer och du vill inte släppa dina murar och vill inte gråta du håller inne det och du vet att det är fel men du gör det bara för att göra så att du känner dig säker i din värd, och du till slut brister det och du mår skit och du vill inte visa det för nån för då känner du dig osäker på dig själv.
Du kan inte älska nån du tar inte in det för att du har redan gjort det och det blir för mycket för din känslomur du kan inte släppa in mer folk i din närhet du vågar inte börja älska nån igen för du är rädd att det ska försvinna och bli rädsla, ångest och ilska eller besvikelse du önskar att du bara kan glömma allt det andra och kunna känna dig älskad av nån annan och älska dig själv, att allt det andra är borta så du vet hur du mår på riktigt du vill att det ska hända men du är ändå för rädd att släppa ner kriget inom dig.

 

Man vill bara ge upp och det är då du låser in dig i en låssas värd och är nån annan.
Och hoppas på att det ska lösa sig med tiden, det är fan inte att tiden läker alla sår tiden gör det bara mer smärt samt för en själv, man vill tro på det men det är bara skit prat men du forsätter tro på det.
Detta såret blir bara större med tiden desto längre du håller på det sämmre mår det för du belastar det änu mer du vet inte vart du ska dumpa det så du behåller det för att beskydda alla andra för man vill inte skada någon annan man tror bara att dom håller med och dom säger jag fattar hur du mår men ingen fan fattar, sitter där och nickar dom säger att man ska träffa nån jävla docktor som tror att dom vet fast dom fattar nada man känner inte dom hur fan ska man må bra av nån jävla buktalande docka.
Man hoppas bara på den tiden som ska läka det,
Och alla hoppas på det vackra slutet att man gifter sig och skaffar barn,hus,bil allt den skiten som ska fylla upp en med pengar glädje, men forfarande är det där inom dig.
Man är glad för stunden så tänker man hur mår jag i entligen man det blir som ett eko i sig själv man får alldrig nått svar ingen svarar man börjar skrika efter svaret men det ända man får till baka är frågan "HUR MÅR DU HUR FAN MÅR DU" man undrar om man kommer få svaret nån gång.
Man vill inte ha detta man vill ha ett liv tillbaka så man vet vad känslor är !





= too fast to live, too young to die =

Peace